onsdag 14 december 2011

Dåligt samvete

När jag var nyinflyttad student till Linköping för många många år sedan blev World Class som mitt andra hem. Jag ”hängde” där både innan och efter klasser och träffade många av mina vänner som också var instruktörer där. Många år har gått och jag tillbringar inte längre timmar på gymmet utan det blir en snabb sväng dit för att träna och sedan hem igen.
Igår hade jag laddat för en Body Step klass, men ju närmre klasstart desto mindre sugen var jag på att ta mig dit. Någon stans på vägen har jag fått ett dåligt samvete för att åka hemifrån och lämna barnen(som jag annars spenderar varenda vaken minut med ). Men mannen uppmuntrade mig och iväg kom jag. När jag öppnade dörren till instruktörsomklädningsrummet stod en gammal kollega där, som precis har börjat hos oss på nytt och för ett kort ögonblick kändes det som ”the good old days”. Jag blev jätte glad över att se henne och såklart även de andra instruktörerna som befann sig i omklädningsrummet. Jag har verkligen förmånen att jobba med ett så härligt instruktörs gäng på World Class.
Body stepen var precis så härlig som jag hade hoppats på och jag gick därifrån full av endorfiner och total lycka. När jag kommer hem möts jag av mannen som ser precis slut ut, lillen har vrålat under hela tiden jag varit iväg… det dåliga samvetet är återigen på plats och så fort jag tar lillen lyser han upp och börjar jollra….. jag vet att jag behöver komma iväg för att orka, men det är fruktansvärt jobbigt att slåss med ett dåligt samvete. Tack och lov var mannen glad över att jag var nöjd och tillfreds mad att ha fått träna.

6 kommentarer:

  1. Åh, jobbigt det där med att ha dåligt samvete. Men du gjorde helt rätt som gav dig iväg och tränade. Jag är säker på att dina barn mår mycket bättre av att ha en glad mamma som har fått träna än en mamma som visserligen aldrig går hemifrån, men som inte mår bra själv.

    SvaraRadera
  2. Jag har ett inlägg som ligger och "vilar" i utkast-högen om just detta... Kommer nog i dagarna. Men visst är det hemskt när man har dåligt samvete? :-P

    SvaraRadera
  3. Jag brukar tänka att både Alma och Björnen behöver egentid med varandra. Det är lättare nu när hon inte ammas längre, då känns det mycket enklare. Jag vet att de kommer ha det bra, även om hon ibland är ledsen när jag går.

    SvaraRadera
  4. Ja det är ju lite därför jag gör det, egen tid, att orka, att man o barn ska få egentid. Vet ju att det dåliga samvetet försvinner när lillen blir lite äldre.

    SvaraRadera
  5. Ja, för om några år vinkar de knappt när man går ;-)
    Det viktiga är ju att du har mannens stöd och han känner att de får tid tillsammans fast det är gråt. Och att du fyller på kitteln med bra energi så du orkar!

    SvaraRadera
  6. Jag får också dåligt smavete trots att jag vet att barnen har det toppen hemma med Marcus. De behöver ju också tid bara dom för att ungås! Vi ska absolut unna oss vår träning!

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...