lördag 27 oktober 2012

Lycka är…

Övervinna sin rädsla.
Vilket var precis det jag gjorde idag.
I närheten av där jag bor finns några elljusspår, och uppmätta rundor i skogen. Då jag inte gillar att ge mig ut i skogen ensam, med musik i öronen väljer jag och har sedan jag blev jagad i skogen för många många år sedan att springa där det finns bebyggelse om jag springer ensam. Jag har många gånger släpat med familjen till motions anläggningar där de har fått vänta på mig medan jag springer, vilket funkar ibland men är ju såklart inte hållbart i längden. Bara för att det finns sjuka människor i samhället som inte kan skilja på rätt och fel, vilket gör mig fly förbannad, men det är en helt annan historia.
Hur som;
Då vi har sjukstuga här hemma blev helgens planer ändrade och jag fick möjlighet att ge mig ut på en morgon jogg. Tanken var att springa så långt som det kändes bra och så vända hem igen. Någon stans under uppvärmningen bestämde jag mig för att springa mot en av motionsanläggningarna som finns här i närheten. Jag hoppade på ett spår som jag fortfarande inte vet hur långt det var, då jag inte hittade någon skyltning vid starten.  Det var redan fullt med folk i spåret och jag gissar att det var det som fick mig att våga springa in på stigen jag valde. Till en början tänkte jag att jag hade valt ”fel” håll dvs. att jag bara skulle få springa i nedförsbackar. MEN så fel man kan ha, det var ett helt ok spår med backar som sög duktigt i benen, det var viss ett tag sedan jag sprang i kuperad terräng.
Skärpning där!!
Så härligt! Kändes nästa som vår i luften under de partier som solen låg på och alldels klarblå himmel.
Inte en enda gång var jag rädd, vilket var en helt fantastisk känsla och jag kunde fokusera på löpningen istället för att vända mig om var och varannan sekund, med hjärtat i halsgropen och en alldels för hög puls.
Med det sagt är det inte säkert att jag gör om det men jag vet att jag vågar och det är ju alltid en början.
Har ju glömt att visa bilder från förra lördagen då jag hade en blogg vän på besök på mitt spinning/BP pass. Vackra Maria, tänk vad mycket härliga människor man träffar genom bloggen!

Ha en fin lördag.


29 kommentarer:

  1. Vilken härlig känsla det måste ha varit. Att springa utan att vara rädd.

    Jag kan känna som du när jag är ute på PW. Jag vill helst inte gå i skogen eller när det är mörkt då jag tyvärr inte litar på att alla som är ute enbart har gott i sinnet. Det är ju bra knasigt att man tänker så men så är det bara.

    Ha en bra lördagsem/kväll!
    Kram Linda

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det synd att det ska behöva vara så!
      Tack det samma.

      Radera
  2. Fy vad otäckt att blivit jagad :( Jag gillar inte att springa i mörker själv så den lilla löpningen det blir så här års är på helgen eller på löpband inne på gymet ( eller med sällskap )

    SvaraRadera
  3. Härligt att du körde på! Jag kör ofta i skogen...i mörker. Fattar ibland inte att jag törs, men försöker att inte tänka och bara köra på. Tyvärr finn det ju galningar överallt....men visst väljer jag hellre dagsljus och upplysta gator just nu, men utbudet här i LInghem är inte alltför stort....:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Önskar att jag skulle våga, Men jag är glad att jag vågade idag i alla fall;0)

      Radera
  4. Härligt Karro!! Vågar man vinner man !! :) Jag brukar oftast inte vara rädd när jag springer i skogen. Inbillar mig nog att jag springer ifrån det som kan vara farligt!! ;) Gillar dessutom att springa när det är mörkt ute (fast upplysta vägar då ;) Däremot tycker jag inte om att promenera i mörkret själv.
    Svettig brud du hade bredvid dig .. men hon ser nöjd ut!! ;)
    Ha en mysig kväll !!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Ja de finns sannerligen helt sjuka människor. Stor eloge till dig som vågade. Jag har aldrig blivit jagad, men är rädd ändå :S Det är en väldigt bra start på att du kanske vågar springa själv fler gånger. Massvis med kramar ifrån mig

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas verkligen att jag vågar.
      kram kram

      Radera
  6. Åh så härligt! Rädslor är till för att övervinnas!

    SvaraRadera
  7. Åh heja dig! Sjukt bra jobbat. :)

    Och vad roligt att träffa nya människor via bloggen. :)

    SvaraRadera
  8. Men åh vad härligt!
    Jag är inte helt bekväm att springa i skogen då det börjar mörkna som en del gör. Visst finns det pannlampa, men jag gillar det inte alls.
    Kanske borde öva på det jag också.
    Kram och ha en fin söndag och BRA gjort!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej inte pannlampa. Då syns man ju ännu mer och måste vara ett lättare byte =)
      Kram

      Radera
  9. Det där gör mig så arg! Att man inte ska kunna röra sig fritt var man vill bara för att det finns sjuka människor som tar sig friheter! Skönt att du kunde övervinna ditt obehag!

    Kram

    SvaraRadera
  10. Du har ju fått en sån award tidigare men jag lägger upp en till till dig imorgn fm:-) Skicka vidare!! Kram Sara

    SvaraRadera
  11. Känner igen känslan. Vi hade ett fantastiskt skidspår där vi bodde innan vi köpte vårt hus för snart ett år sedan. Men jag drog mig för att bege mig ut i det när det var mörkt pga människor som inte förstår bättre än vad som är rätt och fel.
    Bjöd komppisar på choklad- och päronpajen i helgen. Mums!!!!! :-D

    SvaraRadera
  12. Men usch! Jag förstår att du är rädd när du varit med om något sådant! Sjuka människor!! :(

    Var det Hackefors du sprang i eller? Springer man rundan åt rätt håll där så är det ju bara uppför (och brant också) sjukt nog, haha! ;) Jag skulle med behöva springa mer kuperat. Nu är de ju så jäkla mörkt bara så spåren går ju inte an på eftermiddagarna mer.. Om man inte vill springa de korta elljusspåret som de flesta anläggningarna har flera ggr men de tycker jag inte är så kul, haha! :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Yes det var det och SÅ kuperat..... ;O)

      Radera
  13. Modigt!! Vad härligt att du vågade!

    Jag gillar inte heller att springa i skogen när det är mörkt. Men det mestadels för att jag är mörkrädd, rent generellt. (Japp, även om det är elljusspår. Logiskt va?) ;-)

    Kram M

    SvaraRadera
  14. Vilken härlig känsla iallafall, att lyckas bryta rädslan och dessutom njuta! Inte dåligt, även om du inte gör om det så var det ju ändå en seger för dig!
    Kram Helen

    SvaraRadera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...